Var tacksam

Det är väl inget att gnälla över att ens barn är intelligenta?! Var tacksam i stället! - Det får man inte höra, för sån't säger man ju inte högt. Men man ser på folk att de tänker det.
Och självklart är vi tacksamma! Och jätteglada att vi har våra underbara, härliga ungar. Det handlar inte heller om att gnälla.

Det handlar om att känna sig otillräcklig, i stort sett hela tiden. Vi är ju inte tappade bakom vagnen direkt, men ändå har jag ofta svårt att på ett bra sätt svara på alla dessa frågor. Och det känns absolut inte kul att flera gånger i timmen behöva säga "jag vet inte", "jag kan inte det" och på det viset strypa barnens nyfikenhet.

En del saker går att slå upp tillsammans - halleluja för Wikipedia och andra uppslagsverk på nätet. Det underlättar mycket.

Men ändå bör skolan ta en större del av denna börda, svara på frågorna innan de ens uppstår, typ. Stilla nyfikenheten och utveckla den. Och det är skolan urdålig på. "Hur kan elitkunskaper värderas så lågt i det land, där Nobelpriset delas ut varje år?" ungefär så undrar professor Roland S Persson i Jönköping, och jag kan bara hålla med. I synnerhet som det inte är en helt liten grupp som är särbegåvade. Ungefär 2 procent av befolkningen har en IQ över 130. I en skola med 100 elever är det alltså 2 stycken, en elev i varannan klass. Nästan 10 procent (!) har en IQ över 120. Det är två elever i varje klass. Lika många flickor som pojkar.

Två elever i varje klass lämnas bara vind för våg. Jag läser i tidningen att skolskolket bland högstadie- och gymnasieelever frodas precis som förr. Hur många av ungdomarna som vägrar gå till skolan är särbegåvade "underachievers", alltså sådana som av ren leda inte orkar prestera i skolan? Det vore intressant att få reda på.