Kampen börjar

Den här sidan ska följa min kamp för en bättre skola. Den kommer inte att bli lätt, det är jag klar över. Jag har tvekat länge, men nu måste det hända något.

Det handlar om mina barn.

De är något som i Sverige anses fult att vara: de är smarta. Smartare än andra barn, till och med smartare än en del vuxna.

Bara påståendet att ens barn är intelligenta utöver det vanliga är skamligt i landet jante. Så min man och jag, vi har försökt att inte skylta med det. Har bara lite försiktigt smygit in vår son i första klass redan vid sex års ålder, har bett fröken om lite extra uppgifter, har frågat, vad vi själva kan göra. Har suttit om kvällarna med mattelekar och nästan bor på Naturhistoriska Riksmuseet. Har förklarat vad saker och ting heter på engelska (svenska och tyska kan han redan). Har förklarat hur Internationella Valutafonden fungerar och vilka planeter som finns.

Men - det räcker inte. Vi orkar faktiskt inte göra hela jobbet själv. (I synnerhet som dottern, 4 år, har ungefär lika många frågor). Vi betalar ju ändå skatt som alla andra, för att våra barn ska få lära sig något i skolan.

Skolan är tråååååkig, säger F.

Och, vad mycket värre är, han har svårt att hitta kompisar.

Jag vill inte att mina barn ska bli UFOn. De måste få utmaningar precis där de är, och kamrater som förstår. För jag är helt hundra säker på att vi inte är ensamma. Det är bara ingen som talar om det här.

Om du känner igen dig, har ett barn som skulle behöva extra utmaningar i skolan, hör gärna av dig! Nu ska vi få igång något som hjälper dem.