Kreativa lösningar

När jag pratar med mina syskon (jag har fyra stycken, alla äldre än jag) om våra erfarenheter med skolan, så börjar plötsligt alla berätta om egna minnen. Min syster, som är äldst, berättar att hon fick räkna sexornas mattetal när hon gick i trean, eftersom hennes mattefröken råkade undervisa i 6an också. Fast därefter var det inga lärare som var lika flexibla, så i tionde klass ville min syster hoppa av skolan, eftersom hon var så uttråkad. Den yngsta brorsan berättar att han tog egna initiativ vid sidan av skolan. Som tioåring gick han ABF-kurser i franska - på kvällstid, vilket mina föräldrar tillät. Där satt han, tioårig kille, bland medelålders tanter, och övade på subjonctif. Dessutom såg vår mamma till att vi barn gick kurser i att skriva på maskin. Det var faktiskt en lysande idé som i dagens datortidevarv skyddade oss alla från ryggproblem och musarm. Min äldsta bror fick hoppa över en klass - tvåan - vilket inte var någon succé i längden. Han kom aldrig riktigt in i klassgemenskapen med de äldre barnen. Så när hans egen son behövde mer utmaning, så fick han inte hoppa. I stället råkade de ha en granne som var biologiprofessor - och barnlös. Min brors pojke fick hjälpa henne att omvandla hennes trädgård till biotop och samla på ekologiskt intressanta växter och smådjur. Ack - om vi hade en sån granne! Vi får hitta på något eget istället.