fredag 8 februari 2013

Det händer saker

När man läser om särbegåvade barn, so handlar det oftsast om barn som nästan är ungdomar. OM någon bryr sig, så är det 14-åringar som läser gymnasiekurser som man pratar om. Så är det även i andra länder och även om det allmänna intresse och den allmänna acceptansen för särbegåvning är högre där.
Det är kanske det som är anledningen till att vår son, som hunnit bli 10 och ett halvt år, plötsligt "börjar synas". Häromdagen hade vi utvecklingssamtal i Tyska Skolan, där han går, och läraren undrade om vi hade funderat på att låta honom hoppa över en klass - skicka honom direkt från 5an till 7an. "Om vi hade bott i Tyskland hade jag föreslagit elitgymnasium", sade läraren. Vi måste ha sett ut som frågetecken. Varför plötsligt nu? Detta var bekräftelsen som vi väntat på under hela grundskoletiden - vi har ju sett det här hela tiden. Men varför ser skolan det nu? Plötsligt? Jag har inte frågat än, men jag kanske gör det.
I sak har vi för länge sedan bestämt att vi inte låter honom hoppa. Redan som det är nu ser tjejerna i klassen ut som nästan vuxna, medan killarna (inklusive vår telning) ser ut och beter sig socialt som barn. Den skillnaden skulle bara öka och han skulle vara den som blir lidande - i värsta fall mobbat. Så det gör vi inte. Vi får fundera på vad vi ska göra i stället. Men för första gången funderar vi med skolan, och inte mot den, och det känns bra. Jugend Forscht är ett förslag, som sonen var eld och lågor för när han hörde talas om. I synnerhet som - och här kommer den andra stora händelsen in - han har äntligen hittat en likasinnad. In kompis. Och - som att vänta var - den kompisen fanns inte all långt borta. Han gick i parallelklassen, hela grundskoletiden (helt enligt statistiken att i varje klass finns en till två särbegåvade). Nu sammanställdes klasserna på nytt och killarna hamnade i samma klass. Nuförtiden i samma bänk. Och i samma lägenhet med samma lekar på eftermiddagen. Det är en fröjd att höra dem rumstera uppe på sonens rum, när de leker. Lugnet! Så vi är på rätt spår nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar